Vinterläsning och tvångstankar

Det finns inga dåliga tidpunkter för att läsa en bok, om du frågar mig, men vintern är möjligen den årstid då jag håller lite extra hårt i pärmarna. Det faller sig naturligt, jag är inte så värst social av mig ens på sommaren och jag avskyr att frysa. Kuddar, filtar, rykande varmt te, tystnad, läsning.

Jag ska nog ta mig igenom mörkret den här vintern också.

Att läsa är inte bara ett nöje, det är också ett effektivt sätt att få tyst på de egna tankarna när de blir för många och för högljudda. Att fylla huvudet med någon annans fantastiska universum är också att få ta en liten paus från sina egna galenskaper.

Till min hjälp tar jag denna vinter fortsättningen på Madd Addam-trilogin (Margaret Atwood), historien om Den odödliga Henrietta Lacks (Rebecca Skloot), och Ljuset vi inte ser (Anthony Doerr). I en annan bokhög ligger Elena Ferrantes Min fantastiska väninna och väntar (den har fått vänta orättvist länge).

Vinterläsning

Jag hade tänkt spara Sköldpaddor hela vägen ner av John Green till julledigheten men jag råkade börja läsa lite och kunde inte hejda mig. John Green sätter ord på något så svårt som ångest och tvångstankar och gör det fullt begripligt, jag känner verkligen med Aza, hela vägen ner i spiralen; jag gillar hur dramatiken utspelar sig på insidan istället för utanför huvudpersonen.

Boken sätter ord på så många viktiga saker: hur svårt det är för andra att förstå någons inre lidande, hur ofrivilligt självupptagen man kan bli av sin ångest och hur lätt det är att klandra sig själv för det, hur ensamhet känns, hur svårt det kan vara att hjälpa, hur svårt det kan vara att ens hjälpa sig själv, hur svårt det kan vara med närhet. Till synes enkla saker blir så lätt komplicerade i tankens värld för någon som lider av psykisk ohälsa.

Det finns ett stycke mot slutet av boken som lustigt nog beskriver exakt samma sak som jag och vän diskuterade nyligen apropå att ha ett mående att hantera på daglig basis. Både liknelsen i boken och min väns är väldigt bra, så jag tänkte dela med mig av dem.

”Doktor Karen Singh tyckte om att säga att en oönskad tanke var som en bil som körde förbi när man stod vid vägkanten, och jag intalade mig att jag inte behövde sätta mig i den bilen, att mitt val inte handlade om att tänka tanken, utan om jag skulle låta mig föras bort av den. Och sedan hoppade jag in i bilen.” /Sköldpaddor hela vägen ner. S. 258.

När jag pratade med min vän och kollega beskrev hon oönskade tankar, de mest okontrollerbara, som att gå ned för ett långt shoppingstråk; affärernas skyltfönster pockar på din uppmärksamhet och det blir till slut omöjligt att stå emot. Du måste in, in i klädaffären för att prova tröjor, klänningar, byxor och jackor, lager på lager. Vidare till tvålbutiken, lukta på allt, fyra parfymprover på varje arm, en sorts kräm på varje kind. Testa allt, a l l t, i sportaffären: på med skridskor och benvärmare, dribbla med basketbollen, släng på dig hockeyhjälmen. Provcykla alla cyklarna. Stanna till på caféet, men ingen tid för vila, beställ in och provsmaka en av allt. Obehärskat och utan impulskontroll, hjärnan tar en med till ställen man absolut inte tänkt besöka just idag.

De där pissiga tankarna, katastroftankarna, ångesttankarna, tvångstankarna. Jag känner igen det så tydligt. Jag är orolig i själen, livrädd för döden, förväntar mig katastrofer. Det händer hela tiden, överallt. På bussen, det kan börja med en helt vanlig tanke på en bro, jag åker över en bro. Helt plötsligt ligger bussen på botten av en älv och tillsammans med mina intet ont anande medresenärer går jag en säker död till mötes. Jag lägger orimligt mycket tid på att tänka ut räddningsscenarier för påhittade katastrofer jag är med om på väg till jobbet.

Tack och lov är det inte så illa för mig att jag har utvecklat några tvångsbeteenden eller att tankarna förstör så mycket att jag inte kan leva mitt liv som jag vill, men det händer, uppenbarligen, att jag hoppar in i bilen och åker med lite för länge. Helt plötsligt står jag på sportavdelningen i hjälm och luktar som en fransk hovdam från 1700-talet. Det är utmattande minst sagt och de där bildfärderna tar mig hela tiden bort från den väg framåt jag stakat ut för mig själv. Två steg framåt, ett bak.

Oönskade tankar tror jag de flesta lever med, och kanske till och med en del ritualer och beteenden som gör tankarna lättare att stå ut med (det finns ett bra avsnitt i podden Psyket som tar upp just tvångstankar och tvångsbeteenden om du är intresserad).

Jag och min vän konstaterade hur skönt det är, vilken otrolig skillnad det gör, när man kan gå ned för gatan, se alla skyltfönster och bara, gå förbi. Känna styrkan i att en inte måste in i varenda butik och härja. Tröjan får hänga där på sin ställning, o-provad. Cyklarna får stå o-cyklade, tvålarna o-luktade. Bilarna kör förbi, döden vinkar från baksätet. Vi fortsätter gå framåt.

Det var egentligen en parentes i det här inlägget.

Men det är det jag älskar med att läsa, att en paragraf, ett stycke, kan sätta ord på saker jag själv går runt och bär på. Plötsligt delar jag mina upplevelser med någon, kanske låter lite sorgligt att det är med en påhittad karaktär i en påhittad berättelse, men det är också med den som hittat på, det är också det att denna någon ger mig ord att uttrycka mig med när jag pratar med mina vänner om hur jag mår eller bara pratar om allt och inget, livet. Det är genom berättelser och historier vi kan hitta förståelse för världen omkring oss, för andra och oss själva.

Sköldpaddor hela vägen ner. s. 258

Så med hjälp av litteraturen läser jag mig fram mot våren, snart vänder det och blir ljusare igen och i ljuset vid tunnelns slut väntar bokrean. Jag behöver läsa ut en del i bokhyllan för att det ska kännas okej att fylla på med nytt men jag har redan börjat skissa på önskelistan för vårens läsning. (Ett jävla solsken, Rebecca Solnit, Den ensamma staden, Kazuo Ishiguro, Orkidépojken, The Pale King, John Ajvide Lindqvist, Ensamheten värst, Tid att leva… ) Tips mottages tacksamt, livet tar inte semester bara för att det blir sommar.

 

Meningen med uppkoppling i ett ord

Om du ser mig utanför mitt hem, eller i mitt hem också för den delen, och jag inte har näsan i en bok är chansen stor att jag har ett par hörlurar inkörda i öronen. Och om det inte är musik (Kent) så är det med största sannolikhet en podd – det bästa med att ha uppkoppling i mobilen.

Efter varje bra avsnitt jag lyssnat på så vill jag direkt skriva ett långt och utförligt inlägg om alla tankar som väckts hos mig så att alla andra förstår att de måste lyssna på detta fantastiska innehåll. Det finns så mycket intressant där ute, nästan så att det ibland slår över i nedstämdhet för att jag aldrig kommer hinna lyssna på allt. Jag upptäckte hela grejen för ungefär två år sedan, sist av alla som vanligt (jag är motsatsen till en early adopter), så jag ligger lite efter.

Min inställning till internet och att ständigt vara uppkopplad är en smula ambivalent, jag tror inte det är så hälsosamt men det finns helt klart en del fördelar, poddar står högt upp på den listan och är en anledning till att jag inte riktigt är beredd att ge upp min iPhone.

Så innan jag skriver inlägget där jag går loss fullständigt på allt jag tycker är förfärligt med det digitala samhället vi lever i, och för att bespara er varenda tanke som poppat upp i mitt huvud i samband med allt jag lyssnar på, så kommer här istället en hyllning till mina favoriter.

För vad är vitsen med att ha en egen blogg om jag inte kan göra åtminstone en lista över saker jag gillar. Mina bästa tips, jag utgår för enkelhetens skull ifrån att ni alla är väldigt intresserade.

Men allvarligt talat, ni borde lyssna, det här är riktigt bra, underhållande eller viktigt, eller ofta alla tre på samma gång. Jag vill tipsa lite extra om avsnittet om utbrändhet med Pia Dellson, hon beskriver det så på pricken och ger bra konkreta råd. Och så Värvet International-avsnittet med Jonathan Safran Foer som är väldigt bra.

Och om du har någon bra podd att tipsa om, dela gärna med dig.


Små doser ensamhets podd-topp-sex utan inbördes ordning

Populärvetenskaplig podcast där varje avsnitt handlar om ett specifikt ämne med en expert som gäst. Den snabbaste och roligaste vägen till kunskap och allmänbildning om man ska tro Fritte Fritzson. Och det tycker jag man kan göra.

Favoritavsnitt: Om social inlärning med Armita Golkar, Om vår föränderliga hjärna med Anders Hansen, Om utbrändhet med Pia Dellson, Om lycka med Micael Dahlén, Om TV-historia med Kalle Lind, Om självmord med Ullakarin Nyberg, Om filterbubblor med Per Grankvist.

Intressanta program med intressanta människor. Jag tyckte mycket om Fredrik Backmans, Kalle Linds och Lisa Langseths program i år och har så mycket att lyssna ikapp. Vilka sommar- respektive vinterprat måste jag lyssna på?

Så stor igenkänningsfaktor. Fantastiska orädda, öppna, ärliga Anna Mannheimer och Mia Skäringer. Jag har suttit och fnissat i väntrummet på vårdcentralen och skrattat högt rakt ut i soffan när allt annat känts skit. Så jävla roliga och träffsäkra och alldeles underbara. Älskar avsnitt två och tre. Och fyra. Alla är så bra men speciellt viktigt är avsnitt 19. Kvinnohimmelen! Du måste faktiskt lyssna nu med en gång.

Emmy Rasper träffar och intervjuer mer eller mindre kända personer för att prata om psykiskt mående. Jag tycker Emmy är fantastisk på att ställa svåra frågor på ett bra sätt. Lyssna på avsnittet från Vetenskapsfestivalen med Maja Gödicke och Ossian Melin och avsnitten som heter Psyket frågar som tar upp frågor med experter inom exempelvis psykiatri. Alla avsnitt och intervjuer är intressanta och tar upp viktiga saker.

Läkarna Anders Hansen och Simon Kyaga möter internationellt framstående hjärnforskare. Otroligt intressant om ämnen som ångest, depression, hur internet påverkar vårt sätt att tänka, beroendeforskning, AI, psykoterapi och visdom. Avsnittet om hur internet påverkar vårt sätt att tänka med Susan Greenfield är otroligt intressant.

  • Värvet och Värvet international

Jag tror inte Värvet eller Kristoffer Triumf behöver någon närmare presentation. Totalt måste det finnas över fyrahundra avsnitt ute och jag har lyssnat på långt ifrån alla. Ett hyfsat nytt avsnitt är det med författaren Jonathan Safran Foer, typiskt ett sådant avsnitt som alla måste lyssna på för att det är så bra. Mitt allra första Värvet-avsnittet var det med Caitlin Moran, också bra. Stefan Einhorn, Malou Von Sivers (otippat men det är ju det som är så bra med poddar, en upptäcker mycket nytt), Nina Persson (som höll mig sällskap när jag mitt i natten sydde dekorationer till vårt bröllop förra sommaren) Christian Kjellvander, Lars Lerin, Dennis Lyxén, Laleh. Det finns så otroligt många. Tänk om Jocke Berg skulle ställa upp (chans lika med obefintlig?) eller Gillian Flynn eller Micael Dahlén, eller Mia Skäringer, eller… lika bra att de inte gör det för det kommer ta flera månader att först lyssna ikapp.

 

Hoppas du hittar en ny favoritpodd bland dessa och glöm inte att tipsa.