Om

Den här bloggen är som jag, introvert och lite avig. Det betyder att den här bloggen inte i första hand vill slänga sig ut med huvudet före i bloggosfären med höga ambitioner om följare och delningar. Den här bloggen är något tillbakadragen och kommer inte aktivt försöka få många ”likes” (lögn) eller ge dig det senaste inom ett specifikt område (sant). Den här bloggen är lite osäker på varför den finns men den vill i alla fall försöka vara öppen och ärlig, i den bästa av världar även lite rolig, om den törs.

Jag vill skriva om mina erfarenheter och funderingar och jag hoppas att det jag skriver kan erbjuda något till andra som känner sig lite trötta i en smått hysterisk extrovert värld. Jag skriver utifrån mitt perspektiv som introvert och högkänslig. Den handlar om behovet av små regelbundna doser av ensamhet för att orka med. Den handlar också om livet och glädjen över saker som får en att må bra. Den handlar om saker som depression och utmattning, men helt plötsligt kan det även komma att handla om resor och musik. Och fotografi.

Detta är inte någon mörk och dyster plats, det här är bara en plats som försöker ge lika mycket uppmärksamhet åt allt som tar energi som det som ger; allt som kan upplevas som svårt och jobbigt men också allt som är inspirerande och roligt. (Från ett introvert perspektiv då, tänk en bra bok, inte ett fullpackat mingel med hög musik). Det är ett enfaldigt försök att ge perspektiv, några fler nyanser, att allt inte går ut på perfektion eller att livet skulle vara svart eller vitt, ”att verkligheten är oförsonligt komplex” för att citera en av mina favoritböcker.

Vem är då jag? Skit samma tänker jag men det är väl inte speciellt inbjudande! Det går lättast om vi river av plåstret snabbt. Bosatt i Göteborg, mamma till en, fru till en annan, läser, skriver, jobbar med film, vill verka mer allmänbildad än jag är, lider av dödsångest, cyklar, har en förkärlek för sarkasmer, tänker mycket på ensamhet och kommer antagligen citera Jocke Bergs (Kent) texter orimligt mycket trots att jag är över trettiofem, eller just därför.

Med den avslutande meningen om mig och denna blogg, denna idé om att skriva om både svårt och viktigt, inspiration och glädje och med förhoppning om att någon kommer att läsa, finns bara en sak till att säga.

Tack och förlåt.

Födelsedagslunch i Köpenhamn, juni 2017. Foto av Marcel Silva.

Ps. All text och alla bilder är producerade av mig, om inget annat anges.