Nu när rädslan tagit slut

Det är svårt att skriva om lycka. Kanske för att det är så definitivt, som de lyckliga sluten i sagorna. När allt tillslut ordnar upp sig finns det inte mer att tillägga. Snipp snapp snut. Hur kan lyckan och tillfredsställelsen, som är så eftersträvansvärda, vara så fåordiga?

Jag har försökt skriva en text om min förlossning, en uppföljning på rädslorna inför den och mina mentala förberedelser.
Något om hur det gick. Men lyckan tiger, den låter sig inte formuleras. Den står över mina futtiga försök att beskriva den. Jag försöker ändå.

Allt gick bra, över all förväntan till och med, jag är så tacksam och stolt över det. Jag har levt i ett behagligt lyckorus och behovet av att sätta ord på det har inte varit speciellt stort. Det slår mig att det inte är själva lyckan som är viktig, det är slutet. Att någonting som plågat mig är över och att jag gick segrande ur striden. 

Den tillfredsställelse jag upplever vore antagligen inte lika stark om jag inte haft något större att kämpa för. Förutom mitt barn hade jag också min revansch. Min kamp med rädslan, tilltron till min egna förmåga och min kropp. Att utsätta mig för en skrämmande situation, ta mig igenom den och få stå på andra sidan med en positiv känsla av både vad som hänt och hur jag hanterade det, det är nästan lika stort som det var att få hålla mitt barn första gången.

Han föddes i badkaret. Sju timmar efter att vi fått ett rum på förlossningen.

Omsluten av varmt vatten kastade värkarna mig ner i glödande smärta och upp i elektriska stötar; en berg- och dalbana där jag var skenorna i rälsen och tunga vagnar körde över mig gång på gång på gång. De drog med mig i sina toppar och dalar och stundtals var det bortom min kontroll. Min kropp tog över och jag kämpade för att inte kämpa emot.

Någonstans i bakgrunden hörde jag min doulas röst: Tänk på dina blommor, tänk på din inre bild. Och jag famlade efter tankarna på mitt skrattande barn, lättade på lustgasmasken för att blåsa iväg frön från maskrosbollar. Men eftersom barnet var på väg att skruva sig ner genom mitt bäcken och kraften i min kropp hotade att slita mig i tu kom det inte någon tyst avslappnad utandning likt en sommarvind eller någon annan positiv affirmation. 

Lätena kom från någon helt annanstans och jag tänkte att det här går inte. Jag går sönder. Det gör för ont. Jag vrålade. Orkade inte tänka mer. Alla tankar blev kraftlösa utom den att det det här måste ta slut nu! Paniken lurade i topparna av smärtan, gjorde sitt bästa för att bita sig fast, men den fick inget fäste. Inte den här gången. Skräcken fick aldrig tag i mig.

I en explosion brast hinnorna, vattnet gick och blandade sig med badvattnet. Barnmorskan sa att nu kan du känna ditt barns huvud. Det var overkligt och helt absurt, men där var det. Jag kände det och tänkte: Hur är det möjligt att ett helt litet liv är på väg ut ur mig?

Snart såg jag ett halvt huvud genom det grumliga vattnet. Lite till. Outhärdlig smärta, men så slank han ut. Som ingenting. Lite blå och alldeles kletig av vitt tjockt fosterfett. Och lika plötsligt var allt stilla igen. Ytan i badkaret lugn. Smärtan borta. Kvar hängde en förbluffande känsla av att det gick. Allt gick bra. Där var han, han som nyss fyllt upp min kropp och vi var hela och helt perfekta i den stunden. 

Och nu är jag fri. Lyckan är belöningen, en känsla av ro, något mjukt att landa i. Det som tagit slut är sorgen, frustrationen och rädslan och det är en seger. Min vinst som löser ut det jag tidigare upplevt som en förlust över att jag inte fick uppleva min första förlossning. Den här gången var jag där, det var för djävla jobbigt, det finns inga ord för att beskriva smärtan men jag var där. Jag var med.

Jag fick min revansch. Jag fick det jag behövde för att gå vidare och nu behövs inte fler ord.
Snipp snapp snut, nu är rädslan slut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.