Tröga tankar om långsamhet och kreativitet

En tröttsam stereotyp dök upp på jobbet via en PDF från Svenskt Näringsliv för ett tag sedan. De kallade honom för Hungrige Hugo, ett exempel på en typ av kollega en kan ha. Det fanns fler tråkiga beskrivningar av andra typer men just denna fick mig att börja tänka på det här med kreativitet och personlighet.

Hungrige Hugo beskrivs som en idéspruta och mycket kreativ. Ingen vet varifrån han får sina idéer, bara att de oftast är mycket bra. Hugo är också avslappnad, öppen och omtyckt. Han kanske kan vara lite slarvig men det är något han brukar skoja om och han får alltid alla att skratta.

För det första är det såklart trist att den där idésprutan oftast får representeras av en man. Men det som framför allt får mig att börja fundera är hur kreativitet beskrivs i förhållande till personlighet. Jag funderar på hur den här typen av tråkiga beskrivningar påverkar alla som inte alls känner igen sig i Hugo men ser sig som kreativa. Bara ordet idéspruta får det nämligen att klia i mig.

Vill en uppfattas som kreativ är det fördelaktigt att vara en social, extrovert personlighet som gärna visar framfötterna, kastar ur sig saker, hörs och syns mycket, en kul person som är populär och får alla att skratta. Idéerna bara bubblar fram. Och en kan också automatiskt räkna med att vara omtyckt. Det verkar i alla fall vara fallet för Hugo.

Jag kommer använda mig själv som exempel nu och kanske hänger uppkomsten av den här texten ihop med något outforskat behov av att ge mig själv någon slags upprättelse eller bekräftelse. För av någon anledning är det viktigt för mig att andra förstår att jag också är kreativ och kan komma på bra idéer trots att jag är Hungrige Hugos raka motsatts. Kanske står jag i min egna introverta skugga och känner mig lite avundsjuk.

För jag jobbar gärna på i tystnad och ensamhet. Jag är långsam och på sätt och vis lite trögtänkt; varje idé är en liten smärtsam förlossning som kräver sin tid och process (men som är så älskad och efterlängtad när den väl kommer ut och i minsta laget väl genomtänkt). Jag har trots det alltid sett mig själv som kreativ men emellanåt har jag helt tappat tron på min förmåga. Hur kan jag vara kreativ?Jag är ju inte alls så som en kreativ person ska vara. Slutsats: jag passar inte in i kreativa rum.

Det verkar som att det någon gång bestämts att kreativitet främst hör ihop med det öppna, glada, sociala och att bra idéer bara kommer och heja dem som kan spruta ur sig hur mycket som helst. Kreativitet hör ihop med att tänka utanför lådor, att sitta i rum och spotta ur sig allt en kommer på och alla ska tycka det är roligt och givande. Det vinner så klart en del på, de som är så där glada och hungrig.

Jag tror att de där kreativa rummen också hyser människor som sitter inne med smarta lösningar och svinbra idéer men att miljöer anpassade efter alla Hugos inte ger rätt förutsättningar att faktiskt kläcka dem. 

Men vem har tid och tålamod med någon som skulle vilja stänga in sig ensam i en vecka och fundera på saken och som kopplar ihop kreativitet med allvar och ångest. Kan en ens säga det utan att döda allt kreativt förtroende? Efter en vecka, då har tiden runnit ut och sju nya möten ägt rum.

Kanske handlar det egentligen inte om Hugo. För det är såklart inget fel i sig med att vara extrovert, glad och påhittig. Kanske handlar det lika mycket om att hitta sin plats, hitta formen där förutsättningarna faktiskt är rätt. Skrivandet har på många sätt blivit den platsen för mig, en plats där idéer får ta tid, där jag får tänka i fred och där ångesten är mer än välkommen. Och jag är så lycklig över att ha mitt sammanhang där jag kan ge mig själv de förutsättningarna jag behöver.

Men jag tror också att samhället och världen i stort skulle må bra av lite mer långsam eftertänksam kreativitet. Jag tror det finns mycket att vinna på att skapa utrymme för mer än högt tempo med snabba frågor och snabba svar. Tänk på alla bra idéer och kreativa tanker som går förlorade bara för att förutsättningarna att ge dem liv inte är de rätta. Eller för att någon inte vågar tro på sin egna förmåga i skuggan av alla Hungriga Hugo.

2 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.