Om att skriva utan att skämmas.

Nyligen skickade jag mitt bokmanus till lektör, efter att ha skrivit på det i ungefär två år. Från början var målet att se om jag kunde. Kan jag ta den här idén och förmedla den på det sätt jag föreställer mig, i bokform? Går det att få ihop det eller har jag fått hybris? Hur höga tankar får en lov att ha om sig själv egentligen? Under resans gång har det varit minst sagt blandade känslor kring detta åtagande. Jag har hållit det mer eller mindre hemligt, helt ärligt har jag skämts för att säga som det är, att jag skriver en roman. Eller, att jag försöker.

I tomrummet efter att ha redigerat och färdigställt det första utkastet kommer funderingarna på vad nästa steg är och varför det är så svårt att uttala drömmen om ett skrivande liv. Jag drabbas stundtals av vem-tror-jag-att-jag är-tankar. Vad vet jag om att skriva? Det är då jag skäms. Jag har inte gått någon skrivarlinje eller läst litteraturvetenskap och är rätt kass på grammatik. Jag har bara läst väldigt många böcker. Böcker där andra får det att verka så enkelt. Det är det såklart inte. Verkligen inte. Men är det något att skämmas över? Att vilja. 

Viljan var den som satte mig på stolen och lade mina fingrar mot tangenterna utan att ha en susning om vad den gav oss in på, som om det var något vi var tvungna att göra. I samband med livsomvälvande händelser och sjukdom vintervåren 2017 föddes först ett behov av förändring, sedan den här bloggen och när jag började nysta i mitt liv genom texterna här kom idén till boken. Historien som envist insisterat på att få bli berättad. Det fanns en vilja och en iver över att få göra om livet till fiktion som inte gick att hejda. 

Jag bar på så mycket sorg över min uppväxt, då för två år sedan, att jag var tvungen att låta den ta vägen någonstans. Innan jag förstod hur fick jag en låda med skrivövningar av en kompis. Sidan av kartongen talade om att det var arbetsredskap för journalister, skribenter,  copywriters m fl. Alltså inte för mig. Men det stod också att det var ”för var och en som drömmer om att skriva en smula av sitt inre till liv.” Övningarna blev starten och sedan öste jag på, vräkte ur mig hela livet. Och nu ligger det inbäddat mellan 148 sidor bokmanus. En helt påhittad historia men som har fått en stor del av min själ med sig.

Det kan vara det viktigaste jag någonsin gjort för mig själv, att tillåta de högtravande tankarna, följa hybrisen och bara köra på, utan att tänka allt för mycket på resultatet eller andras åsikter. Målbilden har hela tiden varit en hög med papper med en titel på första sidan. En hel sammanhängande historia med början, mitten och slut.

För någon vecka sedan nådde jag dit och skrivandet har under vägen blivit en del av min identitet. Jag kan inte längre tänka mig livet utan det. Men nu då? Nu när jag har fått ner min berättelse om min antihjältinna och alla hennes fel och brister. Nästa mål blir att ta mod till mig och skicka in manuset till förlag, våga tro på att det kan bli utgivet, även om jag vet att det är få som skriver som får debutera.

Åtminstone vill jag våga säga det högt: Jag skriver en bok. Det är (kanske) dags att sluta skämmas över att vilja något stort. Jag vet inte om jag tror att det faktiskt kan hända på riktigt, exakt hur höga tankar kan jag egentligen ha om den här högen med sidor jag klämt ur mig? Det kan mycket väl vara rätt dåligt, ointressant och tråkigt. Eller bra. Jag har svårt att avgöra vilket.

Men om inte jag tror på mig själv kommer ingen annan att göra det. Så jag fortsätter med mina drömmar, realistiska eller inte. Oavsett har jag hittat min grej som jag älskar att göra. Och även om manuset är dömt till en evighet på min hårddisk så har det tagit mig hit. Till passionen där jag kommer plöja ner mina tiotusen timmar. Om jag ska åstadkomma något i mitt liv så är det med hjälp av skrivandet. Nu längtar jag så otroligt mycket till den fjortonde juni då lektören ska skicka sitt utlåtande. Förhoppningsvis hjälper det mig att förbättra manuset på vägen mot utgivning. Sedan kanske jag vågar säga det högt utan att skämmas för mina ambitioner: Jag skriver en roman. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.